Målet visar riktningen. Resan förändrar människan.

Under mina morgonpromenader händer det något märkligt. Jag går egentligen ut för att röra på kroppen, men nästan varje gång kommer jag hem med en ny tanke.

Det är som om stegen hjälper hjärnan att sortera sådant som annars bara ligger och skvalpar.

För några dagar sedan slog det mig att vi ofta säger att resan är viktigare än målet.

Jag har själv använt det uttrycket många gånger, men ju mer jag funderade desto mer började jag ifrågasätta det.

Jag tror nämligen inte att resan är viktigare än målet.

Målet behövs.

Det är målet som får mig att knyta på mig skorna en tidig morgon när sängen känns betydligt mer lockande.

Det är målet som fick mig att starta den här bloggen, skriva den här boken och bygga Move&Push. Utan mål hade jag förmodligen fortfarande gått omkring med en känsla av att "det där borde jag göra någon gång".

Men målet förändrar mig inte.

Det gör däremot vägen dit.

Det är där den verkliga resan börjar.

När jag slutade min anställning 2018 trodde jag, precis som många andra, att friheten skulle bli det bästa av allt.

På många sätt blev den också det. Men ganska snart upptäckte jag att frihet har en baksida som det talas väldigt lite om.

När ingen längre väntar på dig på morgonen, när inga möten ligger i kalendern och inga deadlines jagar dig, är det lätt att dagarna flyter ihop. Ingen märker om du skjuter upp något till i morgon. Problemet är bara att du själv märker det.

Jag gjorde flera försök att hitta tillbaka till den drivkraft jag haft större delen av mitt liv. Varje gång började det bra. Jag satte upp mål, skrev listor och bestämde mig.

Men någonstans efter några veckor tappade jag rytmen. Det var inte viljan det var fel på. Jag tappade helt enkelt fart och det var något jag inte ville vara utan. Fart, alltså

Det är först nu som jag tror att jag har förstått varför. Eller egentligen har det legat och grott en längre tid.

Jag har tidigare försökt förändra mitt liv genom att förändra mina tankar. Nu försöker jag förändra mina tankar genom mina handlingar.

Det är en avgörande skillnad.

Varje morgon går jag min promenad. Inte för att den i sig kommer att förändra mitt liv, utan därför att den är ett bevis på att jag fortfarande håller mitt ord.

Efter promenaden blir det ett enklare styrkepass. Inte för att jag ska vinna någon tävling, utan därför att jag vill kunna titta mig själv i spegeln och veta att jag gjorde det jag hade bestämt mig för.

Det märkliga är att förändringen inte märks första dagen.

Inte heller den andra.

Men efter ett tag händer något.

Känslan av att lita på sig själv börjar växa fram. Inte som en explosion, utan nästan omärkligt.

Jag skulle vilja beskriva det som att varje dag jag håller mitt ord lägger ytterligare en sten i grunden till den människa jag vill vara.

Jag tror att vi människor ofta underskattar värdet av de där små stenarna. Vi letar efter det stora genombrottet, den perfekta planen eller den där dagen då allt plötsligt ska kännas enkelt.

Själv börjar jag misstänka att den dagen aldrig kommer.

Istället tror jag att livet förändras genom hundratals ganska vanliga dagar, där vi fortsätter att göra det vi har bestämt oss för, även när ingen ser oss.

Det är därför jag inte längre jagar motivation.

Motivation är fantastisk när den finns där, men den är en ganska opålitlig följeslagare. Vissa dagar vaknar man full av energi, andra dagar känns det betydligt tyngre.

Kontinuitet däremot...

Den bryr sig inte särskilt mycket om hur jag känner mig.

Den frågar bara om jag tänker fortsätta.

Jag har fortfarande samma mål som när året började. Jag vill bygga ett projekt, som samlar allt jag lärt mig under åren och som kan komma till gagn för andra människor.

Men om jag ska vara riktigt ärlig börjar jag misstänka att det inte är själva projektet, som är viktigast, utan resan dit.

Det viktigaste är den människa jag håller på att bli medan jag arbetar mot målet.

Jag märker det i små situationer. Som när jag en kväll känner för att hoppa över träningen men ändå gör några armhävningar medan potatisen kokar. Eller när jag vaknar på morgonen och inte längre diskuterar med mig själv om jag ska gå ut.

Jag går bara.

För några veckor sedan hade jag sagt att jag ville bli en människa med mer disciplin.

Idag skulle jag uttrycka det annorlunda.

Jag vill bli en människa som alltid fortsätter framåt.

Det betyder inte att jag aldrig kommer att misslyckas.

Det betyder inte att jag aldrig kommer att tvivla.

Det betyder bara att jag inte tänker stanna.

Kanske är det just där den verkliga förändringen börjar.

Inte när vi når målet.

Utan när vi upptäcker att vi faktiskt tycker om människan vi håller på att bli längs vägen.

Om du känner igen dig i de här tankarna och själv står inför en förändring i livet har jag tagit fram några kostnadsfria guider som kan hjälpa dig att komma igång.

Du hittar dem här:

👉 https://moveandpush.se/freebies

Kanske börjar inte förändringen med ett stort beslut.

Kanske börjar den med ett enda litet steg.

Sedan ett till.

Och ett till.

Med varmaste hälsningar

Håkan